- Vård och omsorg
Allt du behöver veta om språkkravet i äldreomsorgen
De 5 vanligaste frågorna och svaren inför 1 juli
Den 1 juli införs ett språkkrav i socialtjänstlagen för personal inom äldreomsorgen, vilket innebär ett ökat ansvar och nya rutiner för arbetsgivare.
Vi på Educateit möter dagligen frågor om vad lagändringen innebär. Här har vi samlat de vanligaste frågorna och svaren och en överblick som hjälper kommuner att etablera rutiner och processer för att möta språkkravet.
Vad innebär lagändringen?
Regeringen har föreslagit en ändring i socialtjänstlagen som innebär att:
- Socialnämnd och privata aktörer ska arbeta för att den personal som genomför insatser i socialtjänstens omsorg om äldre personer har en nivå av kunskaper i svenska språket som är relevant för insatsernas genomförande.
- Relevant nivå av kunskaper i svenska språket definieras till att vara B2 enligt GERS.
- Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.
Hur påverkar språkkravet kommunens verksamhet?
Socialnämnden och privata aktörer inom äldreomsorgen ska vidta de åtgärder som krävs för att komma till rätta med brister i personalens språkkunskaper och därigenom säkerställa verksamheternas kvalitet.
Detta innebär:
- Bedömning av språklig nivå vid rekrytering.
- Kartläggning av den språkliga nivån hos befintlig personal.
- Språkutvecklande insatser, till exempel utbildning i svenska språket.
- Rutiner för dokumentation och kontinuerlig uppföljning av språkförmågan i verksamheten.
Vilken personal berörs av språkkravet?
Språkkravet omfattar de yrkesgrupper som genomför insatser i äldreomsorgen, såsom undersköterskor, vårdbiträden, omsorgsbiträden, servicepersonal och äldreassistenter. Det omfattar inte exempelvis städare och matsalspersonal.
Språkkravet omfattar alla anställningsformer. Befintlig personal, nyanställda, timvikarier och visstidsanställda omfattas alla av samma språkkrav i lagförslaget.
Vad händer om en anställd inte når upp till språkkravet?
Förslaget innebär ett nytt arbetsgivaransvar. Det är alltså upp till verksamheten att införa arbetssätt och vidta åtgärder för att säkerställa språkförmågan, genom både bedömning och insatser som exempelvis vidareutbildning i svenska språket.
Målet ska ses som ett B2 är ett strävansmål. Det behöver inte vara uppfyllt vid anställning och personal behöver inte sägas upp om de inte uppnår B2 vid en första bedömning. Arbetsgivaren ska då sätta in språkhöjande insatser, vilka behöver kunna mätas och följas upp.
Kan vi själva mäta språket?
Många kommuner överväger att ta fram egna tester. Det är förståeligt – men det finns utmaningar:
- Hur säkerställer ni att bedömningen verkligen motsvarar B2?
- Hur säkerställer ni likvärdighet mellan enheter?
- Hur undviker ni arbetsrättsliga risker?
- Vem har kompetens att göra språklig nivåbedömning enligt GERS?
Eftersom lagen hänvisar till en etablerad språknivå behöver bedömningen vara professionell, strukturerad och rättssäker.
Hur kan ni säkerställa en trygg implementering i er kommun?
EducateIt är marknadsledande inom bedömning av språklig förmåga. Vi arbetar med:
- Språkbedömningar enligt GERS
- Rättssäkra och likvärdiga processer
- Bedömning utförd av pedagogiskt erfarna bedömare
- Stöd i implementering för kommuner och verksamheter
Att mäta B2-nivå kräver rättvisande test, samt erfarenhet, metodik och professionell bedömarkompetens. Vi hjälper er att göra det på ett sätt som är tryggt, rättssäkert och i linje med lagstiftningen.
Vill ni veta hur det kan fungera i praktiken i er kommun?
Kontakta oss så berättar vi mer.